För första gången i mänsklighetens historia har vår kreativa förmåga till att utveckla verktyg som ska underlätta för oss kommit så långt att vi teoretiskt sett skulle kunna ge alla människor på jorden en skälig levnadsstandard utan att behöva jobba ihjäl sig. Fast i många delar av världen behöver vi fortfarande, helt krasst, faktiskt jobba ihjäl oss för att ens kunna överleva och i andra delar av världen behöver vi inte göra det.
Det vi istället då gör är att under ordnade former byta ut vår tid mot pengar och med hjälp av dessa pengar överlever vi. Det är en naturlig instinkt att vilja överleva och det är därmed inte konstigt att vi rätt och slätt accepterar 40 timmar/veckan på jobbet för att ha råd med mat. Vi verkar vara ganska nöjda med hur våra arbetsförhållanden ser ut idag? Jag ser idag inte skymfen av några höga utrop om en extra semestervecka, färre arbetstimmar eller lägre pensionsåldrar. Lagen om 5 veckor årlig semester ser likadan ut idag som när den skrevs 1977. Från en lagstadgad arbetstid om 45 timmar i veckan på 1950-talet till 40 timmar i veckan 1973. Pensionsåldern ska vi inte ens prata om...den höjdes senast 2017.
Vi bara tackar och tar emot.. eller gör vi det? Jag tycker att det är fler och fler som tänker på alternativa vägar att gå när det gäller hur man ser på arbete eller som åtminstone kan se orimligheten i att behöva arbeta hela sitt liv.
- Skaffa ett jobb som inte känns som ett jobb, gör något som du älskar!
Problemet är att jag ännu ej har hittat något som jag älskar så mycket att jag oavkortat, 5 dagar i veckan och 8 timmar om dagen, vill ägna mig åt just det. Hur kommer man på något sådant? Det ska naturligvis ge betalt också. Nu arbetar jag med något som jag tycker om, men jag tycker fortfarande om att göra andra saker med. Hur ska jag då göra för att korta ner mina arbetsdagar men utan att behöva gå ner i lön allt för mycket. Utdelningsinvestering har blivit mitt svar och mål på den frågan!
Se scenen mellan 3:39 till 4:18
Jag minns mina barndomsår och hur Astrid Lindgrens värld blev en del av min värld. Just i denna scenen går det att känna hur den gråa och melankoliska tonen hänger i luften. Kanske är det härifrån som min känsla av olust för jobb en gång i tiden uppstod? Kanske var kontrasten med Rasmus som var fri som en fågel alldeles för stor?
Har själv försökt hitta något jag trivs med, nuvarande jobb är helt okej, jag utvecklas en del och ser att min karriär går i rätt riktning.
SvaraRaderaMen min målsättning är att när jag väl har kapitalet för att kunna leva på mina utdelningar, kommer jag arbeta med något som jag trivs med.
Jag tror känslan att veta att man kan sluta jobba och leva på sin utdelning är mäktig, utan att behöva göra just det beslutet.
/Investmentbolagsinvesteraren
Jag håller med dig helt och hållet om att själva vetskapen om att inneha friheten att få välja är en känsla väl värd att kämpa för!
SvaraRaderaVäl där har man möjligheten att arbeta med något som man trivs med och som kanske inte alls ger bra betalt (eller något alls?) och då är inte pengarna längre drivkraften, utan vad man verkligen vill göra.
/Frilans